Den första debatten av två i serien om utsatta grupper i rättsväsendet hölls den 7 oktober på Improvisationsteatern i Stockholm. Det blev en mycket intressant diskussion där även publiken deltog och ställde många tänkvärda frågor.
Kvällen började med att ICJ-Sveriges ordförande Julia DeMarinis Giddings höll ett välkomsttal och informerade om ICJ-Sveriges arbete samt syftet med höstens debatter. ICJ-Sverige har under många år fokuserat mestadels på rättsbiståndsprojekt utomlands men i och med det nya projektet ska en del av verksamheten inriktas på rättssäkerheten i Sverige. Under hösten arbetar vi med barn som en utsatt grupp och den 2 december hålls nästa debatt på temat klagorätt för barn. Under våren övergår fokus på minoriteter i Sverige och deras kontakter med domstol och myndigheter. Efter det är förhoppningen att kunna arbeta fram ett större projekt som syftar till att utreda närmare utsatta gruppers situation i det svenska rättsväsendet och så småningom genomföra påverkans- och lobbyarbete.
Debatten inleddes sedan med tre korta sketcher av Improvisationsteatern som var mycket uppskattade hos publiken. Därefter tog moderator Carl von Essen över och introducerade kvällens ämne samt Tove Pettersson, kriminolog som skrivit rapporten Återfall i brott bland ungdomar dömda till fängelse respektive sluten ungdomsvård. Som en introduktion till debatten presenterade Tove delar av sin rapport och efter det äntrade resten av panelen scenen. Martin Lardén, psykolog som arbetat inom kriminalvården, Jessica Olsson, medförfattare till rapporten I.M SORRY från barnombudsmannen, Richard Zamani, projektsamordnare för Med i matchen samt Mari Heidenborg, chefsrådman Solna tingsrätt presenterades och därefter tog debatten vid.
En av huvudfrågorna gällde frihetsberövande påföljder för ungdomar och vilken påverkar dessa påföljder har. Dessutom diskuterades konflikten mellan vård och straff inom dagens system. Längden för påföljden sluten ungdomsvård bestäms helt och hållet utefter det brott som begåtts medan tiden på ungdomshem ska präglas av vård. Problematiken ligger då i den krock som uppstår mellan vårdinnehåll och strafflängd.
Vidare diskuterades eftervård och kommunalt och statligt ansvar. Panelen var överens om att eftervård är minst lika viktigt, om inte än viktigare än själva strafftiden när det gäller att hjälpa ungdomar från att återfalla i brott. Det efterlystes ett större statligt ansvar så att skillnaderna i de insatser som görs för ungdomar inte är beroende av vilken kommun man bor i. Återigen var panelen rörande överens om att det äventyrar rättssäkerheten att olika kommuner i Sverige erbjuder så olika typer av insatser och vård.
Efter ca en timmas debatt var det dags för paus och därefter iscensatte Improvisationsteatern problematiken med bristande eftervård samt svårigheten i att vara anhörig till brottsförövare och brottsoffer. Det var en känslomässig och fin tolkning som gav extra krydda till diskussionen.
Under den avslutande tiden behandlades en hel del frågor från publiken rörande bland annat andra typer av påföljder och Barnkonventionens uppfyllande i och med den nya ordningen med sluten ungdomsvård. Dessutom diskuterades Barnkonventionens krav på att unga inte ska placeras i fängelse men trots detta häktas barn och då placeras de på vanliga häkten. Den ordningen skulle man helst vilja frångå men avsaknaden av alternativ gör det svårt, enligt panelen.
ICJ-Sverige vill åter tacka panelisterna, moderatorn och Improvisationsteatern för att de ställde upp samt naturligtvis ett extra tack till alla er som kom och lyssnade. Vi hoppas på att få se er alla på nästa debatt den 2 december!
